För länge sen på en ö långt bort från Jorvik bodde en kung vars rikedom berodde på den stora kristallindustrin han bedrev, för på öns nordliga delar hade han sitt rike och där fanns det stora mängder kristall. Kungen själv var klädd i de finaste kristaller och så var folket som stod honom närmast.
Men kungen hade även ett annat intresse, nämligen hästar, dock var han själv inte kapabel att rida hästarna. Så en grupp av öns bästa ryttare hade samlats ihop från hela ön efter en veckas tävlingar. Den här gruppen kom att bli kungens närmaste vänner och kallades för Kristallkungens klubb. Tillsammans lärde dem kungen att rida och anordnade tornerspel, ridtävlingar, jakter och annat spännande som dem och kungen deltog i, och utmanare från alla håll kunde komma då och då för att försöka visa sig bättre, men de flesta åkte hem besvikna.
En stormig kväll skulle en specialleverans med kristaller skeppas längst kusten förbi de klippiga stenarna som markerade gränsen mellan nordön, och sydön- som var rikets granne, men vågorna ute på havet gjorde det omöjligt för båtarna att ta sig fram. Så kungen bad sina vänner att rida och ordna kristallleveransen åt honom. De lojala ryttarna gav sig iväg i natten, och lyste upp vägarna med sin kristalldekorerade utrustning som glittrade i månskenet, men vad de inte visste var att de aldrig skulle återvända hem igen.
Leveransen blev lyckad men ordet om ryttarna i natten hade spridit sig och kungens klubb hade fiender bland sina sydliga grannar. På vägen hem igen blev deras hästar plötsligt skrämda av något bland buskarna, och inom några sekunder, precis innan hästarna hunnit skena iväg, ser ryttarna hur lasson greppar tag om deras hästars halsar, och på ytterligare några sekunder är de plötsligt omringade av människor de tidigare hade besegrat. Det här var slutet för Kristallkungens klubb, men början för Crystal Kings Club.
Klubbens förfäder blev bundna vid sina hästar och ledda i lasson från överfallsplatsen till sydöns hamn, där blev de bestulna på sina hästar och införda på ett skepp i gryningen. De visste inte vart det skulle ta dem, men då de kollade ut över det oroliga vattnet lovade de varandra att vart de än kom att hamna skulle de hålla ihop.
Fyra dagar gick innan de äntligen var framme och satte sina fötter i Dundulls hamn. Byborna kunde se att de nya främlingarna inte hörde hemma där så de blev mottagna med stor vänlighet och omsorg och inom kort var de helt anpassade till den lilla byns levnadssätt. Men en stor hjälp var stallet, där de fick kontakt med hästar igen, och ni kan väl gissa vad som hände sen?
Kristallkungens klubb blev en Jorvikisk ridklubb, och vissa personer härstammar fortfarande från dess ursprungsmedlemmar, som eran nutida klubbägare Leia Loudstone.